söndag 10 oktober 2010

Dyslexi förr

Var på 30 års kalas igår. Hamnade då bredvid en äldre släkting till en av dem som fyllde år. Vi kom in och började prata om hur hon var ordblind och hur det hade varit för henne när hon gick i skolan. Att henne lärarinna skickade lappar hem tilll hennes mamma och sa det att hon inte kunde stava, och mamman satte sig och försökte i vild förtvivlan att lära sin dotter att stava, vilket inte hjälpte så mycket i och med att hon hade dyslexi. Men visst kan man träna upp sin förmåga men man kan aldrig bli av med sitt problem/handikapp.. Hon berättade dessutom hur hon hade gått runt sitt problem och klarat sig genom hela sin yrkeskarriär. Med fusklappar och allt möjligt för att kunna klara sig som läkarsekreterare. Allt går bara man vill brukar jag säga! Hon var väldigt inspirerande för mig som snart ska in i arbetslivet efter mycket lång tid.