Oro

Satt och fyllde i papper till min sons nya skola, jag avskyr papper. Det är så lätt att det blir fel när man är dyslektiker och ska läsa och fylla i papper. Men det var inte det jag skulle säga. Jag satt och funderade på hur det kommer gå för honom på den nya skolan. Jag är lite nervös att det ska visa sig att han också har dyslexi. Jag säger inte att det är något fel att vara det, herre gud jag är ju det själv, jag bara tänker att det blir lättare för honom om han inte är det. Jämt när jag sitter och läser läsläxorna med honom tänker jag att oj där läste han si eller här gjorde han så...kanske är det dylektiska drag? Jag är så nojjig. Jobbigt faktiskt men jag vill ju att han isånna fall får hjälp från början. Men specialpedagogerna på hans nuvarande skola säger att de inte har sett något misstänkt. Men jag lurade mina föräldrar och lärare länge. Jag har en syster som alltid vart duktig i skolan och var så rädd att mina föräldrar skulle tycka att jag var dum i huvudet om de fick reda på att jag faktiskt inte kunde. Så jag lossades vara slarvig lat och oengagerad. Men jag antar att man alltid är orolig som förälder, fullt naturligt. Man vill ju sina barn det bästa :)