Jag har aldrig riktigt behärskat att läsa högt, allra helst när jag är nervös. Då går det inte alls allt blir bara en ända smörja och jag börjar staka mig. Dessutom tycker jag det är obehagligt.
Min son och jag pratade om min dylexi, han är väldigt intresserad och frågar ofta hur det är att ha det. Om det är ett handikapp, om det är jobbigt, varför jag har det med mera.
I dag pratade vi just om att läsa högt för jag brukar läsa sagor för dem, älskar sagor, berättelser och böcker. Jag frågade om han märkte att jag hade svårt att läsa, jo det gjorde han ju för jag fastnade och stakade mig på något ord sa han. Men det gjorde ingenting, för det viktigaste var inte hur jag läste utan vad jag läste. Sen hade jag inlevelse med sa han. Det var fint sagt tyckte jag.
Intressant att se på hur barn tänker. De tänker ofta på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. De är ofta klokare och mer logiska och framför allt ärliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar