Här kommer ännu ett inlägg ur en dyslektikers vardag. Jag hoppas att folk inte tycker det är jobbigt att bara läsa om problem jag stöter på men ofta är det ju de man behöver få ur sig och som man är frustrerad över.
Jag var ute med en vän och fikade i går och som vanligt skulle man betala med kort. Samtidigt som jag lite stressad, med fler kunder bakom mig som väntade på sin tur, försökte läsa vad jag skulle knappa in försökte min vän prata med mig. Det blev lite kortsluttning och plötsligt gick det inte att läsa alls! Min vän märkte att jag inte kunde fokusera så hon sa: -Gör du det där färdigt först så kan vi prata sen. När hennes ord tystnade kom min koncentration i gång igen och jag kunde fokusera på vad jag skulle göra. Tacka vet jag den gamla goda tiden då man betalade med kontanter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar