Va tråkigt det är med människor som inte observerar mer än sitt eget perspektiv. Jag har börjat läsa matte(igen). Så satt jag med en uppgift som handlade om ekvationer och variabler och jag fick bara inte ihop hur jag skulle lösa uppgiften. Jag visste att jag skulle göra en formel men jag visste inte vad jag skulle använda för variabler osv. Så jag kallar på läraren och hon tittar frågande på mig. Jag säger att jag behöver hjälp att jag förstår att jag ska göra en formel men inte med vad och hur. Då förklarar hon hur, men inte vilken variabel osv jag ska använda. Jag frågar då vilken variabel jag ska använda mig av, då tittar hon helt oförstående på mig igen. Sen säger hon -men det står ju att du ska använda n. Precis som om jag är du i huvudet! Då berättar jag för henne att jag har läst uppgiften flera gånger men inte sett att det stått n, sånt kan hända sa jag för jag är dyslektiker. Då gick hon bara där i från, utan att säga nått. Suck! Är det konstigt det är jobbigt att vara dyslektiker när människor är så oförstående?
