tag:blogger.com,1999:blog-55023883239824742872024-03-18T21:46:05.165-07:00Dyslektiker javisstHelénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.comBlogger32125tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-85765794727046322882015-09-21T01:00:00.001-07:002015-09-21T01:00:19.065-07:00Inte rustade för oss med funktionsnedsättningarMan märker hur svårt saker och ting är när man inte får de redskapen man behöver för att kunna fungera. Jag läser nu på en yh-utbildning där de inte har en enhet för oss med funktionsnedsättningar. Utan istället får de ansöka om bidrag vilket gör vägen till de hjälpmedel jag behöver så mycket längre. Jag har gått en månad i skolan nu men fortfarande har jag varken tillgång till talböcker eller talsyntes vilket gör det svårt när man ska läsa så tunga ämnen som affärsjuridik och affärsekonomi. Jag känner att jag har hamnat väldigt mycket efter pga detta. Jag tycker att det är under all kritik att det inte finns bättre system för yh-utbildningar och hur de är rustade för elever med funktionsnedsättningar. Skolan vill själv att det skulle finnas ett bättre sett men de står maktlösa inför den statliga delen. Läskigt att man inte kommit längre 2915. Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-19514454626572604632014-01-30T09:33:00.001-08:002014-01-30T09:33:18.102-08:00Svårt på högskolanJag gillar att gå på högskolan. Kanske inte lika mycket när vi läser ämnen jag tycker är svåra och krångliga. Varför de blir tråkiga är kanske för att jag har svårt att hänga med. Allt går så fort och jag processar allt så långsamt. Men jag vill inte erkänna mig besegrad och hoppa av skolan samtidigt. Men jag undrar om andra dyslektiker som läser på högskolan känner som jag? Eller kanske är det inte bara min dyslexi som gör att allt går så långsamt för mig. Jag har ju fibromyalgi och det vet jag kan ställa till det med bland annat minnet. Kanske krånglar det till det även med andra saker vad det gäller inlärning? Jag vet inte, det ända jag vet att det är frustrerande att ha svårare att lära sig och att förstå nya saker. Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-20709707189770637062013-12-21T03:10:00.001-08:002013-12-21T03:10:00.622-08:00Tråkigt när man inte kan klara sig självHögskolan är ingen dans på rosor och ännu tuffare blir det ens hjälpmedel istället blir själpmedel. Som tex i tordags så hade jag planerat att sätta mig och läsa en artikel till mitt artikelseminarium jag hade till dagen där på. När jag öppnar min pdf rabblar talsyntesen istället för texten upp massa siffror? What? <div><br></div><div>Jag tänkte att jaja, jag får väl scanna över min pdf till ett Word dokument. Lätt fixa! Not! Det gick ju inte! Det blev bara ett blankt papper, texten ville inte följa med. Då funderade jag på om det kanske gick att klistra och klippa manuellt? Nähä inte det heller. </div><div><br></div><div>Nu började paniken smyga på. Jag måste ju få läst artikeln. Det återstod bara en lösning! Läsa den själv med mina egna två ögon, även om det skulle ta mig en halv evigheter. </div><div><br></div><div>Jag satte igång att läsa. Men eftersom texten var skriven med akademisk och kompleserad engelska blev det problem så fort jag stötte på ett ord jag inte kände igen eftersom jag inte kan ljuda ut ordet. Men då tänkte jag i min enfald att jag ska säkert först sammanhanget av meningen ändå, som jag brukar kunna göra. Men nej det gick inte. Saknades det ett ord kollapsade hela meninge och jag kunde inte få ut nått. </div><div><br></div><div>Vad skulle jag göra nu! Seminariet var ju dagen efter! Jag blev så klart ledsen och kände mig dum och hjälplös. Maktlös framför allt. Nu började tårarna strömma. Varför kunde inte jag vara som alla andra?</div><div><br></div><div>Efter mitt lilla utbrott sneglade jag bort mot min man som satt på andra sidan soffan. Snyftade och frågade snällt om han skulle kunna läsa högt för mig. Jovisst kunde han väl det. Jag märkte att han inte var direkt lycklig över att behöva hjälpa mig med detta vid halv tio på kvällen( jag hade börjat krångla med talsyntesen vid åtta på kvällen). Vilket gjorde mig irriterad även om jag absolut förstod honom. </div><div><br></div><div>Jag kände mig så fruktansvärt hjälplös och så långt i från självständig det bara gick. Det är en av de värsta känslorna att känna tycker jag. Jag har svårt att be om hjälp och det tog mig emot. Det är tråkigt att man som student med funktionsnedsättning inte ska kunna klara sig själv bara för att ens hjälp medel inte fungerar. </div>Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-67592677172201722902013-10-01T13:04:00.001-07:002013-10-01T13:04:13.215-07:00Kanske hjälpte det någon nån annan gångVi satt i skolan seminariet var nästan slut. vi hade fått reda på att efter seminariet skulle vi vara med på en enkät undersökning. Jag fick rysningar vid blotta tanken på att göra enkätundersökning, då jag vet att jag alltid blir kvar sist då jag läser sååååå långsamt. Men jag kände att det var för något viktigt så jag ville ändå ställa upp.<br />
<br />
Dirket när vi satte oss och började läsa kändes det som jag var tillbaka i skolbänken på högstadiet och satt och skev salsprov. Värre blev det när jag märkte att fler och fler reste på sig och gick för att de var färdiga. Jag tyckte att vissa fraser var lika varandra och jag var tvungen att bläddra tillbaka för att se så jag inte läst fel. Samt på nått ställe fick man båstenden som man typ skulle svara jag och nej på och de vare skrivna på ett sånt sätt sa jag fick inte riktigt rätt för mig hur de menade för de hade vänt på uttrycket.<br />
<br />
Efter att jag var färdig var det var jag och en till kvar, så jag gick fram till personen som hade hand om enkätundersökningen och förklarade att det kanske skulle tänka på vissa bitar ur en dyslektikers perspektiv när de skriver sådana enkäter och så tog jag upop bitar jag hade haft problem med. Enkätansvarige var jätte tacksam för det var saker de inte hade tänkte på och jag gav några hintar om vad de hade kunnat göra annorlunda och så vidare. Kanske hjälpte det till nästa gång för någon annan stackare som ska sitta och göra enkät. Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-47209871304370999522013-10-01T12:51:00.003-07:002013-10-01T12:51:53.638-07:00Hjälpa till men gick inte så braNu händer mycket på en gång. Det är ju så att jag för ca en månad sedan började läsa på högskolan.<br />
<br />
Just nu, kanske sen med, har det vart fullt upp och miljoner saker att göra. Som tex låne ID så att jag kan låna talböcker, samt gå på talboksgenomgång, skaffa hjälpmedel(Som tex talsyntes och skrivprogram) så att man som dyslektiker kan fungera ordentligt under utbildningen.<br />
<br />
För nu har jag blivit äldre och klokare och tar det handen som man räcker mig, istället för att tänka att jag fixar det själv, det går nog ändå.<br />
<br />
I alla fall så var jag på hjälpmedelsgenomgång här förra veckan, det var jätte bra på alla sätt och vis men en sak under genomgången fastande i mitt sinne. Mannen som jag gick igenom sakerna med försökte när vi tittade på ett av stavnigsprogramen gå igenom en simpel(tyckte han) regel vad det gällde särskrivningar. Detta då jag yttrat mig om att jag hade så svårt att veta eller se när man skulle särskriva eller inte osv. Nå väl ha förklarade för mig att om betoningen låg på första stavelsen skulle det inte skrivas i sär, men om betoningen låg på den sista stavelsen skulle de skrivas i sär( Tror det var så han sa i alla fall).<br />
<br />
Då försökte jag förklara för honom att det inte spelade någon roll för mig om han förklarade det, även om det var snällt av honom att försöka hjälpa mig, för jag har ingen automatiserad avkodning och har väldigt svårt om ibland till och med till helt omöjligt att ljuda ut ord, hur ska jag då höra betoningen, vart den ligger? Jajja det kanske inte är så lätt för en icke dyslektiker att förstå sådant.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-49387401578763719192013-09-27T00:23:00.001-07:002013-09-27T00:23:30.158-07:00Så kan det gåJag tänkte att jag skulle vara snäll här på morgonkvisten, vad händer då? Jo jag gör bort mig. Skrev "tänkte på dog"i stället för "tänkte på dig" på min mans Facebook. Och efter som det var inne i ett tävlingsbidrag kunde jag varken redigera eller ta bort :(<div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsQ-d2CJSCEQYmDmgBk2oDAh8awRmeD7Q5VaDAZxogA7LQpDYzVEdigfcmApGpV7f0keqnBGaErGscA1gx4XKwo2g2ZJaxu4e-LdENWZDd6sf3_16-VPCzVABPcSMFxCU-SLNERwFVZuqJ/s640/blogger-image--2106356154.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgsQ-d2CJSCEQYmDmgBk2oDAh8awRmeD7Q5VaDAZxogA7LQpDYzVEdigfcmApGpV7f0keqnBGaErGscA1gx4XKwo2g2ZJaxu4e-LdENWZDd6sf3_16-VPCzVABPcSMFxCU-SLNERwFVZuqJ/s640/blogger-image--2106356154.jpg"></a></div></div>Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-91001821135859190112012-12-30T04:40:00.001-08:002012-12-30T04:40:34.900-08:00Hur man fungerarJag och en väninna satt och diskuterade hur vi funkar med våra läs och skrivsvårigheter. Vi kom underfund med att att vårat sätt att processa skiljer sig från andra, troligen för att vi memorerar som bilder i stället för som text. Men det var bara vår teori, så kanske inte alls är fallet. Men jag har funderat över hur vi som dyslektiker fungerar och processar saker i jämförelse med en "normalt läsande" person. Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-38816148092169890582012-12-21T10:52:00.000-08:002012-12-21T10:52:01.580-08:00Quizkampen <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq8imeSO65sIMai52wjIup9OOi-sFDKiWqpGywcz-h6cbhhzkguAjCMLOP5qoE9C40JE_D08u57L92A7TsJBMaag6MjGhrOn5zejM-gelojLihXmVqbhEdDfBZ2b4ROCB9y8NJKHedm4_E/s1600/21+dec+2012+19:49:25.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgq8imeSO65sIMai52wjIup9OOi-sFDKiWqpGywcz-h6cbhhzkguAjCMLOP5qoE9C40JE_D08u57L92A7TsJBMaag6MjGhrOn5zejM-gelojLihXmVqbhEdDfBZ2b4ROCB9y8NJKHedm4_E/s320/21+dec+2012+19:49:25.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Jag skaffade mig nyligen en iPhone och blev då nyfiken på att spela quizkampen, eftersom mina nära och kära spelade det. Så jag tog hem appen och började spela. Men jag ska säga de, att det var inte det lättaste för en dyslektiker. Roligt var det dock ;) och nyttigt! Jag övar mig i mitt lästempo eftersom man bara har en viss tid på sig att svara, och det är ju bra :)Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-54066057633880460792012-12-09T23:14:00.001-08:002012-12-09T23:14:55.021-08:00Vän istället för fiendeI bland önskar jag att jag inte hade dyslexi men man kan ju inte hjälpa att man är den man är. Det är bättre att se till allt det man kan göra istället för det man inte kan göra. Jag kan läsa saga för mina barn när de ska sova, jag kan läsa böcker jag tycker om, jag kan skriva sagor och dikter eller annat som jag känner för att skriva. Jag kan läsa brev och annat som förgyller min vardag. Jag kan skriva kärleksbrev till min man, eller en handlingslapp så vi vet vad som behöver handlas hem. Visst kan saker bli fel i bland men det kan de väl för alla? Bokstäverna behöver inte vara min fiende, ska jag vara ärlig så gillar jag dem väldigt mycket. För med dem kan man skapa i princip vad som helst, bra som dåligt.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-87482744787463265762012-10-18T02:40:00.001-07:002012-10-18T02:40:19.761-07:00Två rader blev enJag var inne på min internet bank i går skulle kolla en grej. Väl där inne fick jag se att det stod barnbidrag men på datumet den 17:e, förstod ingenting. Så jag frågade min man, ja men sa han det är ju utskrivs datumet. transaktions datumet är den 19:e. Nä sa jag det står ju den 17.e där med. Så pekade han nä, det står den 19:e. Då hade jag läst ihop två rader. Så fel kan det bli. Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-18959108366435500752012-10-10T00:44:00.000-07:002012-10-10T00:45:18.744-07:00Dessa kortbetalningarHär kommer ännu ett inlägg ur en dyslektikers vardag. Jag hoppas att folk inte tycker det är jobbigt att bara läsa om problem jag stöter på men ofta är det ju de man behöver få ur sig och som man är frustrerad över.<br />
<br />
Jag var ute med en vän och fikade i går och som vanligt skulle man betala med kort. Samtidigt som jag lite stressad, med fler kunder bakom mig som väntade på sin tur, försökte läsa vad jag skulle knappa in försökte min vän prata med mig. Det blev lite kortsluttning och plötsligt gick det inte att läsa alls! Min vän märkte att jag inte kunde fokusera så hon sa: -Gör du det där färdigt först så kan vi prata sen. När hennes ord tystnade kom min koncentration i gång igen och jag kunde fokusera på vad jag skulle göra. Tacka vet jag den gamla goda tiden då man betalade med kontanter.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-13828169534879771862012-09-11T07:45:00.003-07:002012-09-11T07:45:56.060-07:00Utbildningar som kanske inte passar migVar på arbetsförmedlingen i dag. Vi tittade på olika lösningar på min situation och utbildning var ett av alternativen. Vi konstaterade att jag varken skulle vara ett ämne för apotekstekniker eller sjuksköterska då man absolut inte får läsa fel på till exempel hundradelar och tusendelar. Det är sant, tänk vilken förödelse om man råkar ta fel dos av en medicin till en patient eller blandar ett läkemedel fel. Inte bra, nä jag får nog hitta nått annat att pyssla med.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-18364514826316291742012-09-11T01:57:00.000-07:002012-09-11T01:57:18.955-07:00Sånt andra tar för givetJag funderade här om dagen eller rättare sagt i går funderade jag på saker som"normala" människor tar för givet att man kan. Och jag klandrar dem inte för att de gör det, för jag förstår att man utgår från sig själv. Jag tänkte bara att det kanske var en bra punkt att ta upp. Det som satte igång all min tankeverksamhet var att jag skulle boka en tid hos en ny läkare som min storasyster hade rekommenderat. Min storasyster smsade mig namnet på läkaren men så när jag skulle ringa blev jag osäker, hur uttalar man namnet? Så jag smsade min syster igen och frågade och hon svarade det uttalas som det låter. Då skrev jag: om man inte vet hur det låter då? Detta var bara ett exempel. Historian slutar med att syrran tyckte att det räckte att jag sa förnamnet för det fanns bara en läkare med det förnamnet, så det löste ju sig ändå. Slutet gott allting gott.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-44491508516755655342012-09-04T01:31:00.002-07:002012-09-04T01:31:47.202-07:00Ingen idé att haka upp sig på sånt man inte kan göra nått åtJag funderar ibland på hur mycket dyslexin ställer till det egentligen? På min förra praktik märkte jag lite men jag tycker att jag och min dyslexi faktisk fungerar rätt bra ihop. Jag har under mina år lärt mig att fungera med den. Jag kan ta att jag inte kan anteckna samtidigt som jag lyssnar, jag kan ta att jag ibland funderar över vad jag skrivit eller vilket ord det var tänkt att det skulle stå, jag kan till och med ta att jag är lite långsam när jag ska läsa och skriva. Men nått jag fortfarande har svårt att acceptera är att jag ofta läser saker men missar saker som står trots att jag läst dem flera gånger. Men man kan inte ändra på sig, det är så här jag är så det är ingen idé att haka upp sig på det. Utan istället hitta en väg runt det.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-82873039948522444202012-07-28T02:50:00.001-07:002012-07-28T02:50:11.738-07:00Missa saker som står fast man läst flera gångerJag har för några månader sen börjat jobba, eller ja praktisera. Jag var väldigt rädd hur det skulle gå med min dyslexi. Men det har faktiskt gått relativt bra. En liten miss, men inget som påverkat mitt arbete eller resultatet där. Tack o lov jobbar jag mest med händerna. Missen jag gjorde var att jag blev skickad att hämta en sak i en låda och på utsidan av lådan skulle det stå att denna sak låg där innuti. Jag läste på alla lådor men tyckte inte att det stod på någon av dem att den innehöll det jag skulle ha, men när den andra tjejen gick dit för att titta stod det ju på en av lådorna. Det är så störigt att läsa men man missar saker som står. Det är inte första gången.<br />
<br />
Jag gjorde det en gång innan med eller ja flera gånger innan men den här minns jag klarast. Min son går i skolan och han gick väl i ettan tror jag. De fick varje veka ett veckobrev hem där det stod vad de skulle göra veckorna framöver. Jag tror jag läste detta brev tre gånger. Min son var lite sur o ledsen när han kom hem från skolan en dag och jag undrade varför. Han sa att de hade varit och sjungit på torget och alla föräldrar var där och tittade, alla utom hans mamma. Det gjorde ont i mitt hjärta, och jag blev arg och tyckte att det var för jävligt att lärarna inte hade skrivit det i veckobrevet eller satt upp lappar om detta. Så dagen efter när jag skulle hämta sonen i skolan sa jag vad jag tyckte och då berättade de att det hade visst stått i veckobrevet. Jag stolpade hem och läste brevet igen, och mycket riktigt där stod det. Min son kom ju över detta snabbt och det var inte alla föräldrar som varit där utan bara några stycken. Men ändå, kändes så dumt.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-89266356794518328622012-03-30T05:26:00.001-07:002012-03-30T05:26:23.457-07:00Äntligen färdig<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGOGYHmtDncZVmvpRThjyVmog0ZZXFa9Yit1k7_HyD3S9ENGapaX2RPmO0iUv1pj0pTAODqdV4JFraJFTj5PnKwUL5WYgcNee2k0DHDSCO3kFuJrllzTF49Cax-DLNJ11F1Ns7Nv6WKDfR/s1600/DSC02540.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiGOGYHmtDncZVmvpRThjyVmog0ZZXFa9Yit1k7_HyD3S9ENGapaX2RPmO0iUv1pj0pTAODqdV4JFraJFTj5PnKwUL5WYgcNee2k0DHDSCO3kFuJrllzTF49Cax-DLNJ11F1Ns7Nv6WKDfR/s320/DSC02540.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Nu har jag läst färdigt boken "Nionde grottan" av författaren Jean Marie Auel. Den var jätte bra, lite seg i mitten men annars mycket händelserik, med många fina beskrivningar av allt från miljöer till förhållandet mellan människor. Nu blir nästa utmaning nästa bok i samma serie: De målade grottornas land. Den är den sista i serien, vilket känns lite vemodigt :-( Får se vad det blir efter den som faller mig i smaken att läsa. Några förslag?Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-35840439440406950422012-03-30T05:25:00.001-07:002012-03-30T05:25:08.234-07:00Oförstående människorVa tråkigt det är med människor som inte observerar mer än sitt eget perspektiv. Jag har börjat läsa matte(igen). Så satt jag med en uppgift som handlade om ekvationer och variabler och jag fick bara inte ihop hur jag skulle lösa uppgiften. Jag visste att jag skulle göra en formel men jag visste inte vad jag skulle använda för variabler osv. Så jag kallar på läraren och hon tittar frågande på mig. Jag säger att jag behöver hjälp att jag förstår att jag ska göra en formel men inte med vad och hur. Då förklarar hon hur, men inte vilken variabel osv jag ska använda. Jag frågar då vilken variabel jag ska använda mig av, då tittar hon helt oförstående på mig igen. Sen säger hon -men det står ju att du ska använda n. Precis som om jag är du i huvudet! Då berättar jag för henne att jag har läst uppgiften flera gånger men inte sett att det stått n, sånt kan hända sa jag för jag är dyslektiker. Då gick hon bara där i från, utan att säga nått. Suck! Är det konstigt det är jobbigt att vara dyslektiker när människor är så oförstående?Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-15407671866700900262012-01-27T14:26:00.000-08:002012-01-27T14:26:50.649-08:00Läsa skyltarJag skulle med min son till läkaren. Vi skulle till en avdelning på sjukhusområdet vi inte varit på förut. Vi åkte dit med gott om tid, men inte tillräckligt skulle det visa sig. Vi sprang runt i en timme utan att hitta trots att vi tittade på skyltarna för sjukhusområdet flera gånger. Jag minns att jag stod och läste på skylten, parkering men läste det bara på ett ställe. När vi redan var sena och vi gjorde ett sista försök att hitta och åter igen stod framför den stora sjukhusområdeskylten tittade jag igen och plötsligt fanns det parkering på två ställen och då blev det plötsligt klart för oss vart vi skulle ta vägen.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-25129003801241530762012-01-27T14:10:00.000-08:002012-01-27T14:10:48.027-08:00Recept en dyslektikers mardröm<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFbLNizgPIwCg0FJ3HT9QOYkvUzfRGuEUTm4f4WS_LwvaB9_wkCAbGnIOv_YgRomUhAV4RvCjtzxf-gzXDd9J3Zw6NgBw8h6kJjyCcgnt5GjhCkQ3G_fOA5QPsaMqOm-xE7i-nnJDvnHMd/s1600/DSC02325.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFbLNizgPIwCg0FJ3HT9QOYkvUzfRGuEUTm4f4WS_LwvaB9_wkCAbGnIOv_YgRomUhAV4RvCjtzxf-gzXDd9J3Zw6NgBw8h6kJjyCcgnt5GjhCkQ3G_fOA5QPsaMqOm-xE7i-nnJDvnHMd/s320/DSC02325.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Julen(som nu är över för denna gång) är en jobbig tid för mig som dyslektiker. Många recept ska läsas och där är det så himla lätt att läsa fel och gör man det blir det så himla fel. Minns en gång i skolan då jag läste fel i ett recept och resultatet blev där med inte så bra. Min lärare blev arg och frågade om jag var dum i huvudet, det var väl inte så svårt att läsa innantill. Jo, om man är dyslektiker är det de. Men jag visste inte då att jag var dyslektiker, jag trodde bara att jag var dum i huvudet och det har hängt med länge.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-15477161370521126702012-01-08T02:30:00.000-08:002012-01-08T02:30:52.631-08:00Ljuda ord är inte lättJag satt och skulle läsa mail här innan i morse. Hittade mail där fösta ordet löd: kvittens. Jag läste ordet och tänkte men nu har de väl skrivit fel(tänkte att de skulle ha skrivit kvitto) och läste ordet för min man och fnissade lite. Jag läste visst det fel, visade det sig. Läste det som kvitten, ungefär som kvitton fast med e. Men så sa min man: Du menar kvittens? Hmmm då var det inte så roligt längre. Ibland är det lite jobbigt att inte kunna ljuda som vanligt folk.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-19948943863430786962011-11-11T10:20:00.001-08:002011-11-11T10:38:52.970-08:00FelskrivningarSaker och ting kan bli fel i bland. Visst kan det vara pinsamt att läsa och skriva fel och inte få rätt på vad som står/ska stå, men ibland kan just de sakerna vara himla roligt att titta tillbaka på och skratta åt. Jag är i alla fall sån som kan skratta åt mig själv och saker jag gör eller har gjort.<br />
<br />
Här om dagen tittade jag i ett fotoalbum som jag fick när jag fyllde 30 år. Där hade min väninna skrivit om en rolig felskrivning jag gjort när jag skulle skicka min man att handla. Jag hade skrivit en lapp på det jag behövde från affären. Jag hade bla skrivit att han skulle handla en påskblomma, trodde jag. Det visade sig sen när min man kom hem att jag istället för påskblomma hade skrivit <b>"båskplomma"</b>. Haha ja det kan bli lite galet i bland.<br />
<br />Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-12255847164742927802011-07-16T10:32:00.000-07:002011-07-16T10:46:33.585-07:00Allt går bara man vill<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPi9rEp7mH9rHT32ZjH-xz-wrqLMuPjj75RlgRNDuw-jIoy0r9hnniCQV0p3XGECn-qIZbC2iNWrrEYEZJYg6dNVpMGj3Scpsm56F8W1P3nzC53TSe4SjjmrAMeuaXtSiZ3nca309x9GAX/s1600/DSC01236.jpg"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 240px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPi9rEp7mH9rHT32ZjH-xz-wrqLMuPjj75RlgRNDuw-jIoy0r9hnniCQV0p3XGECn-qIZbC2iNWrrEYEZJYg6dNVpMGj3Scpsm56F8W1P3nzC53TSe4SjjmrAMeuaXtSiZ3nca309x9GAX/s320/DSC01236.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5630007863201265138" border="0" /></a><br />Min mamma sa nått här om dagen till mig, tänk vad långt du har kommit. Då menade hon att jag kan hantera min dyslexi mycket bättre nu än jag kunde när jag var runt tjugo. Jag minns när jag läste min första riktiga vuxenbok. Farliga vidder, glömmer det aldrig, jag var så stolt. i dag läser jag mycket även om jag läser långsamt. I dag läser jag till och med böcker som grottbjörnensfolk och böckerna i den serien, vilka förövrigt är mina favoriter. Jag läser näst sista boken nu. Allt går bara man vill brukar jag säga och det är rätt sant.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-28876651753252722592011-06-09T13:16:00.000-07:002011-06-09T13:29:06.610-07:00Rädd att läsa högtJag har aldrig riktigt behärskat att läsa högt, allra helst när jag är nervös. Då går det inte alls allt blir bara en ända smörja och jag börjar staka mig. Dessutom tycker jag det är obehagligt.<br /><br />Min son och jag pratade om min dylexi, han är väldigt intresserad och frågar ofta hur det är att ha det. Om det är ett handikapp, om det är jobbigt, varför jag har det med mera.<br /><br />I dag pratade vi just om att läsa högt för jag brukar läsa sagor för dem, älskar sagor, berättelser och böcker. Jag frågade om han märkte att jag hade svårt att läsa, jo det gjorde han ju för jag fastnade och stakade mig på något ord sa han. Men det gjorde ingenting, för det viktigaste var inte hur jag läste utan vad jag läste. Sen hade jag inlevelse med sa han. Det var fint sagt tyckte jag.<br /><br />Intressant att se på hur barn tänker. De tänker ofta på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. De är ofta klokare och mer logiska och framför allt ärliga.Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-25540891513795231312011-05-29T13:52:00.000-07:002011-05-29T14:02:21.328-07:00OroSatt och fyllde i papper till min sons nya skola, jag avskyr papper. Det är så lätt att det blir fel när man är dyslektiker och ska läsa och fylla i papper. Men det var inte det jag skulle säga. Jag satt och funderade på hur det kommer gå för honom på den nya skolan. Jag är lite nervös att det ska visa sig att han också har dyslexi. Jag säger inte att det är något fel att vara det, herre gud jag är ju det själv, jag bara tänker att det blir lättare för honom om han inte är det. Jämt när jag sitter och läser läsläxorna med honom tänker jag att oj där läste han si eller här gjorde han så...kanske är det dylektiska drag? Jag är så nojjig. Jobbigt faktiskt men jag vill ju att han isånna fall får hjälp från början. Men specialpedagogerna på hans nuvarande skola säger att de inte har sett något misstänkt. Men jag lurade mina föräldrar och lärare länge. Jag har en syster som alltid vart duktig i skolan och var så rädd att mina föräldrar skulle tycka att jag var dum i huvudet om de fick reda på att jag faktiskt inte kunde. Så jag lossades vara slarvig lat och oengagerad. Men jag antar att man alltid är orolig som förälder, fullt naturligt. Man vill ju sina barn det bästa :)Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5502388323982474287.post-15915706408365150932011-03-24T01:19:00.000-07:002011-03-24T01:24:10.409-07:00HjälpmedelJag var på en demonstration av dyslexihjälpmedel i går. Mycket intressant. Vad mycket det fanns. Vi tittade på scanningpenna, stavningsprogram både på svenska och engelska. Digitaltfickminne och ett uppläsningsprogram. Ja det fanns jätte mycket. Tänk om jag hade haft alla de hjälpmedlen när jag pluggade va mycket lättare det hade kunna varit, men ska jag plugga igen vet jag ju att de finna :)Helénehttp://www.blogger.com/profile/11957234794336036246noreply@blogger.com0