Vän istället för fiende

I bland önskar jag att jag inte hade dyslexi men man kan ju inte hjälpa att man är den man är. Det är bättre att se till allt det man kan göra istället för det man inte kan göra. Jag kan läsa saga för mina barn när de ska sova, jag kan läsa böcker jag tycker om, jag kan skriva sagor och dikter eller annat som jag känner för att skriva. Jag kan läsa brev och annat som förgyller min vardag. Jag kan skriva kärleksbrev till min man, eller en handlingslapp så vi vet vad som behöver handlas hem. Visst kan saker bli fel i bland men det kan de väl för alla? Bokstäverna behöver inte vara min fiende, ska jag vara ärlig så gillar jag dem väldigt mycket. För med dem kan man skapa i princip vad som helst, bra som dåligt.