Felskrivningar

Saker och ting kan bli fel i bland. Visst kan det vara pinsamt att läsa och skriva fel och inte få rätt på vad som står/ska stå, men ibland kan just de sakerna vara himla roligt att titta tillbaka på och skratta åt. Jag är i alla fall sån som kan skratta åt mig själv och saker jag gör eller har gjort.

Här om dagen tittade jag i ett fotoalbum som jag fick när jag fyllde 30 år. Där hade min väninna skrivit om en rolig felskrivning jag gjort när jag skulle skicka min man att handla. Jag hade skrivit en lapp på det jag behövde från affären. Jag hade bla skrivit att han skulle handla en påskblomma, trodde jag. Det visade sig sen när min man kom hem att jag istället för påskblomma hade skrivit "båskplomma". Haha ja det kan bli lite galet i bland.

Allt går bara man vill

Min mamma sa nått här om dagen till mig, tänk vad långt du har kommit. Då menade hon att jag kan hantera min dyslexi mycket bättre nu än jag kunde när jag var runt tjugo. Jag minns när jag läste min första riktiga vuxenbok. Farliga vidder, glömmer det aldrig, jag var så stolt. i dag läser jag mycket även om jag läser långsamt. I dag läser jag till och med böcker som grottbjörnensfolk och böckerna i den serien, vilka förövrigt är mina favoriter. Jag läser näst sista boken nu. Allt går bara man vill brukar jag säga och det är rätt sant.

Rädd att läsa högt

Jag har aldrig riktigt behärskat att läsa högt, allra helst när jag är nervös. Då går det inte alls allt blir bara en ända smörja och jag börjar staka mig. Dessutom tycker jag det är obehagligt.

Min son och jag pratade om min dylexi, han är väldigt intresserad och frågar ofta hur det är att ha det. Om det är ett handikapp, om det är jobbigt, varför jag har det med mera.

I dag pratade vi just om att läsa högt för jag brukar läsa sagor för dem, älskar sagor, berättelser och böcker. Jag frågade om han märkte att jag hade svårt att läsa, jo det gjorde han ju för jag fastnade och stakade mig på något ord sa han. Men det gjorde ingenting, för det viktigaste var inte hur jag läste utan vad jag läste. Sen hade jag inlevelse med sa han. Det var fint sagt tyckte jag.

Intressant att se på hur barn tänker. De tänker ofta på ett helt annat sätt än vad vi vuxna gör. De är ofta klokare och mer logiska och framför allt ärliga.

Oro

Satt och fyllde i papper till min sons nya skola, jag avskyr papper. Det är så lätt att det blir fel när man är dyslektiker och ska läsa och fylla i papper. Men det var inte det jag skulle säga. Jag satt och funderade på hur det kommer gå för honom på den nya skolan. Jag är lite nervös att det ska visa sig att han också har dyslexi. Jag säger inte att det är något fel att vara det, herre gud jag är ju det själv, jag bara tänker att det blir lättare för honom om han inte är det. Jämt när jag sitter och läser läsläxorna med honom tänker jag att oj där läste han si eller här gjorde han så...kanske är det dylektiska drag? Jag är så nojjig. Jobbigt faktiskt men jag vill ju att han isånna fall får hjälp från början. Men specialpedagogerna på hans nuvarande skola säger att de inte har sett något misstänkt. Men jag lurade mina föräldrar och lärare länge. Jag har en syster som alltid vart duktig i skolan och var så rädd att mina föräldrar skulle tycka att jag var dum i huvudet om de fick reda på att jag faktiskt inte kunde. Så jag lossades vara slarvig lat och oengagerad. Men jag antar att man alltid är orolig som förälder, fullt naturligt. Man vill ju sina barn det bästa :)

Hjälpmedel

Jag var på en demonstration av dyslexihjälpmedel i går. Mycket intressant. Vad mycket det fanns. Vi tittade på scanningpenna, stavningsprogram både på svenska och engelska. Digitaltfickminne och ett uppläsningsprogram. Ja det fanns jätte mycket. Tänk om jag hade haft alla de hjälpmedlen när jag pluggade va mycket lättare det hade kunna varit, men ska jag plugga igen vet jag ju att de finna :)

Varför är det så svårt att ta emot hjälp?

Jag ska börja en kurs på måndag. Jag var på studiebesök där i onsdags. Under besöket kom vi in på att jag var dyslektiker, kvinnan som visade mig runt frågade vilka hjälpmedel jag tidigare hade använt. Inga svarade jag, men rättade mig själv då jag använt talböcker. Den trevliga och tillmötesgående kvinnan skakade på huvudet och sa att det fick vi ändra på och när jag börjar ska vi titta på hjälpmedel. Jag vet inte varför jag inte tittat på fler hjälpmedel, det är nog mycket för att jag inte vill vara till besvär. Jag vill inte heller vara mer annorlunda än jag redan är. Pga min envishet har jag ju klarat mig ändå men det har varit tufft. Kanske hade det varit lättare om jag inte varit så stolt och nekat hjälpmedel. Jag är sån person som man måste ta och säga nu ska vi titta på de här hjälpmedlen till dig. Jag har alltid haft svårt att ta emot hjälp, ännu svårare har jag haft att be om hjälp. Fråga mig inte varför???

Föreläsa

Jag tittade på ett program igår där de pratade med en föredetta missbrukare, och att denne skulle kunna åka ut till skolor och föreläsa. Då tänkte jag på att jag skulle vilja åka ut och föreläsa om hur det är och hur man fungerar som dyslektiker, speciellt vad det gäller att studera med dyslexi. Men men får nog fundera lite till.